Dödsstraff i svenska domstolar

Sverige har infört dödsstraff.

Så skulle man möjligen kunna vinkla Sydsvenskans  vinklade ”avslöjande” om godtycke i migrationsdomstolarna.

De som så att säga döms till döden är asylsökande som får avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd och sänds tillbaka till länder där de riskerar förföljelse och död.

Tidningen kallar det ”granskning” men frågan är vems ärenden man går.

Så här låter det:

Alla ska bedömas lika inför lagen, men så är det inte inom asylområdet. Det uppger flera initierade källor för Sydsvenskan.

– En granskning av migrationsdomstolarna är nödvändig, säger en uppgiftslämnare.

– Flera [domare] ser det som sin uppgift att skicka hem folk, säger en annan.

Båda vill vara anonyma, av rädsla för att bli straffade av sin arbetsgivare. Båda har god insyn i domstolens verksamhet, och deras bild av arbetet och atityderna där bekräftas av flera andra inom Migrationsdomstolen i Malmö.

Känt sedan tidgare är att andelen avslag/bifall skiljer sig åt mellan migrationsdomstolarna. Poängen med artikeln är att det också skiljer sig mellan olika domare i samma domstol. Och detta är skall då betraktas som ett bevis för godtycke.

Men om det nu handlar om likhet inför lagen behöver det  ju inte vara de generösa domarna som skall kritiseras. Det kan ju vara så att det är de generösa som tolkar lagen på ett felaktigt sätt. Är någon förvånad över att den möjligheten aldrig diskuteras?

Vilka är de ”intierade” och anonyma ”källorna” som av rädsla för arbetsgivaren inte vågar framträda. Kan vi lita på att de finns? Och om de finns, vilken agenda har de? Och hur vet vi att journalisten inte har en egen agenda?

Väl vald intervjuad expert bekräftar det som skulle bevisas:

Gregor Noll menar att det svenska asylsystemet, i sin uppbyggnad, är fullt jämförbart med exempelvis det amerikanska som i omfattande akademiska studier dömts ut som godtyckligt. När han tar del av Sydsvenskans material drar han omedelbart samma paralleller.

– I USA kom de amerikanska författarna, lite sarkastiskt, fram till att det viktigaste beslutet i asylprocessen är lottningsbeslutet som tilldelar en viss domare ett visst mål. Domarens personliga bakgrund är oerhört viktigt för utgången, säger han.

– Det handlar mer om personkemi.

De onda domarna, de som anklagas för att se som sin uppgift att ”skicka hem folk”, hängs ut, som en varning för andra.

 Allt som har med invandring att göra är politiserat och under decennier har förespråkarna för en ”human och generös” flyktingpolitik med massmedias benägna bistånd flyttat fram sina positioner.

Följderna kan inte ha undgått Sydsvenskans läsare.

Öppen hand avvisad igen

Obamas utsträckta hand tycks inte imponera på Iran.

Efter den amerikanske presidentens TV-tal till det iranska folket igår kom ett snabbt besked från själve överayatollan Ali Khamenei: Ni får bättra er först, det vill säga låta ord följas av handling:

- Ni förmedlar en slogan om förändring men vi har inte sett någon förändring. Har ni tagit bort sanktionerna? Har ni slutat stödja sionistregimen? Säg oss vad ni har ändrat. Förändring bara i ord räcker inte, sade Khamenei i ett tv-sänt tal.

Han tillade dock att Iran är redo att ändra sin politik som USA ändrar sin.

- Vi kommer att vaka och vi kommer att döma. Om ni ändrar er, så ändras vårt beteende.

Svenska Dagbladets så kallade Mellanösternexpert Bitte Hammargren borde kanske inte alltid lita till herr Parsi:

Trita Parsi, en välinformerade iranamerikan och författare av boken Treacherous alliance – the secret dealings of Iran, Israel and the United States, avfärdar rådgivarens ord som ”gårdagens talepunkter”. Att svaret från Teheran dröjer är positivt, menar han.

–Det här var en historisk öppning. För ett passande svar krävs att de iranska ledarna tänker igenom det noggrant och inte svarar snabbt.

Inlindat i en större kontext kan Teherans svar komma när Högste ledaren Ali Khamenei eller Mahmoud Ahmadinejad håller en fredagsbön den närmaste tiden.

–I Washington kommer man att dra en suck av lättnad om det blir Khamenei istället för Ahmadinejad som svarar. Blir det Ahmadinejad kan det öppna för kritik i USA om att Obama hjälper denne att bli återvald vid det iranska presidentvalet i juni, spår Trita Parsi.

Undrar om det blev någon lättnadens suck?

Och i fredags sade Khamenei att omvärlden inte kan hindra Irans väg mot att behärska kärn(vapen)teknologi:

This is the result of the progress of our scientists … which persuaded the whole world that the path of Iran’s nuclear progress could not be blocked.

Professorn och verkligheten

Ur inslag i Studio Ett måndag 2 mars 2008. Samtal om gängkriget i Köpenhamn. Programledaren ställer frågan:

Kan det smitta till Sverige?

Lars Dencik, professor i socialpsykolog vid Roskilde universitet svarar:

 Jag tror inte att detta kommer att smitta till Sverige. Det är många faktorer som gör att det här är ganska danskt och ganska lokalt, jag tror inte att vi har den typen av varken av kriminalitet eller utav invandrarsituation.

Sydsvenskan tisdagen den 3 mars:

Våldsvågen i Köpenhamn kan sprida sig till Sverige och Malmö, befarar polisen. Ett av de mest inflytelserika danska gängen – Black Cobra – har nyligen etablerat sig i Malmö. Gänget kopplas till utpressning av en Malmöföretagare.

Tur att vi har kunniga forskare – socialpsykologer inte minst.

Hamas fanclub

Islamofascistiska Hamas europeiska fanclub uppmanar det kommande EU-parlamentet att omedelbart och villkorslöst stryka Hamas och andra palestinska ”motståndsgrupper” från EU:s lista över terroristorganisationer.

Bland de svenska undertecknarna dominerar välkända antisemiter.

En lista att lägga på minnet.

Duvor och hökar

Sveriges Radios Palestinska supporter/korrespondent Cecilia Uddén sammanfattar läget med sedvanlig slagsida.

Först på den palestinska sidan:

Sällan har de båda motståndarna haft större intresse av att försonas. Hamas är isolerat och skulle behöva Fatahs internationella legitimitet, medan Fatah är allvarligt försvagat efter kriget, där president Mahmoud Abbas uppfattades som passiv.

Och så Israel:

Går tvåstatslösningen alls att rädda, frågar sig många fredsvänner nu när Israel inom kort får en ny premiärminister, Benjamin Netanyahu, som är emot en palestinsk stat, motståndare till att lämna ifrån sig mark och som ansåg att det var fel av Israel att blåsa av kriget innan man gjort slut på Hamas.

Det ser ljust ut när det gäller palestinsk förbrödring men israelerna förstörde alla fredschanser genom att välja fel, dvs Netanyahu.

Får se hur den prognosen står sig.

Professor Aningslös

På DN Kultur – var annars – hittade jag denna fullkomligt sanslösa betraktelse av Hans Ruin – som om jag inte fattat helt fel – är professor på Södertörns högskola.

Ruin kölhalar den svenska ”liberala pressen” – tänker han på DN – för att inte avslöja sanningen om det amerikanska presidentvalet: att det står mellan svart eller vitt, mellan Jesusgestalten Obama eller Hin håle själv och hans kvinnliga demondrottning, McCain och Palin.

Ofta, skriver Ruin, ”reflekteras aningslöst den republikanska bilden av hans [Obamas] kampanj som bara en fråga om karisma och hopp.”

Men professor Ruin vet bättre. Han har sett ljuset:

Obamas syfte är att leda själva det politiska samtalet tillbaka till dess substans, att bryta den cyniska intressepolitiken, att återinföra det kloka handlandet, baserat på en föreställning om rättvisa. I sin konkreta politik står han för många bekanta demokratiska frågor, socialpolitiskt förmodligen i höjd med de nya svenska moderaterna.
Kring denna enastående person finns några av de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag. Bakom honom finns en yngre välutbildad multietnisk generation människor med en vilja och en förmåga att göra något åt inte bara USA:s vanskötta ekonomi och sociala infrastruktur, utan också med världen, inte minst med klimatfrågan.

Hör ni änglarna sjunga?

Republikanerna, däremot, är ena riktiga grisar:

Det är en kampanj som avsiktligt lockar fram det sämsta hos medborgarna, deras misstänksamhet, deras rädsla, deras rasism.

Där satt den. Det måste ju vara rasism som gör att inte alla, likt professorn, faller i farstun för Obama.

Kritiskt tänkande är uppenbarligen överflödigt – nej en belastning – för en professor på Södertörn. Och för den som vill skriva på DN Kultur.

Liberala träskallar

I dagens DN skriver tidningens politiske redaktör Niklas Ekdal en i sanning häpnadsväckande artikel med rubriken ”Det rätta virket”.

Med utgångspunkt från Nelson Mandelas 90-årsdag gör han en betraktelse över hur usel George W Bush är i jämförelse med stora ledare som ”en Mandela, en Havel, en Gandhi, en Churchill, en Rabin, en Bhutto, en Hammarskjöld, till och med en Reagan”.

Det är väl sin sak. Men vad gör Pakistans Benazir Bhutto på listan? ”Stor ledare”, my ass.

Än mer skrattretande blir det när Ekdal citerar ur Bhuttos postuma självbiografi ”Försoning” som enligt honom innehåller de visdomsord ”Bushadministrationen borde ha tagit fasta på den 12 september 2001″:

Islam avvisar etnicitet, hudfärg och kön som en grund för åtskillnad i samhället. Islam förespråkar inte bara tolerans och jämlikhet, utan även demokratiska principer.

Visst. Vi glömmer den utbredda rasismen mot svarta – tänk Darfur exempelvis. Vi glömmer det oförsonliga hatet mellan islams två huvudgrenar shia och sunni – tänk Irak. Vi glömmer förföljelserna mot bahai i Iran. Vi glömmer kvinnoförtrycket, den nära på totala bristen på grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i stora delar av den muslimska världen – större delen rentav.

Vi glömmer terrorismen – 11 september, 7 juli.

Så till en annan liberal bastion inom den svenska tidningsvärlden, UNT i Uppsala.

Där hyllades i en ledare nyligen den stora mässan Islam Expo av en ledarskribent som uppenbarligen inte var där, som inte har en aning om vilka arrangörerna var eller de inbjudna gästerna.

Mässan får islam att framstå som en nyanserad och framför allt mångfasetterad religion – en effektiv och föredömlig bild för att förebygga fördomar och bygga broar mellan befolkningsgrupper.

I Times ger någon som faktiskt tycks ha varit på plats – Dean Godson vid tankesmedjan Policy Exchange – en annan bild av tillställningen.

The organisers gave floor space in the exhibition section to the genocidal regime in Sudan (festooned with pictures of happy-looking black Africans) and to the “Cultural Section” of the Iranian Embassy (representing an aspirant genocidal regime) and the Algerian junta (no spring picnic on human rights).

Mångfasetterat var ordet.

Vad den liberala ledarredaktionen i Uppsala heller inte tycks ha snappat är att bakom Islam Expo står personer med nära – för att inte säga symbiotiska – band till radikal islamism i form av Hamas och Muslimska brödraskapet.

Detta var också skälet till att den brittiska regeringen inte ville låta någon representant tala på mässan. Landets förste muslimske minister Shahid Malik skulle hållit ett tal på invigningskvällen men tvingades dra sig ur.

Slöjor och dimma

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Martéus tar upp den i och för sig något suspekta tanken att brist på solljus och därmed D-vitamin orsakar autism vilket då särskilt skulle drabba barn till beslöjade kvinnor.

I debattartikeln i DN står bl a att läsa:

Kombinationen täckande klädsel och mörk hy synes särskilt olycklig, inte minst om personen inte heller äter fet fisk. Vi kan utan vidare förvänta oss att en inte försumbar del av den svenska befolkningen som antingen är mörkhyad eller klär sig i täckande klädsel lider av mer eller mindre svår D-vitaminbrist.

Aj, aj, inte bra. Skulle ju kunna tolkas som att det är dumt med burkini. Skulle kunna uppfattas som utpekande. Eller som Martéus uttrycker saken:

Det är betydligt lättare att säga ”Av med slöjorna!” än ”Förbättra sjukvården för medborgare med icke-europeiskt ursprung”. Då hamnar ju fokus på svenska brister – nämligen etnocentrism och strukturell rasism – snarare än på utländska.

Och svenska brister är det förstås den pålitligt politiskt korrekta Martéus vill fokusera – som Apotekets bristande lagerhållning av D-vitamin:

Det finns som sagt gott om svenska brister att ”avslöja”.

Ja, ständigt denna strukturella diskriminering.

Iran i siktet?

Den israeliske historikern Benny Morris förutspår ett israeliskt militärt anfall mot Irans kärn(vapen)tekniska installationer inom fyra till sju månader.

… and the leaders in Washington and even Tehran should hope that the attack will be successful enough to cause at least a significant delay in the Iranian production schedule, if not complete destruction, of that country’s nuclear program. Because if the attack fails, the Middle East will almost certainly face a nuclear war — either through a subsequent pre-emptive Israeli nuclear strike or a nuclear exchange shortly after Iran gets the bomb.

Massakrer ingen talar om

Den 15 maj 1974 tog sig tre palestinska terrorister utklädda till israeliska soldater – populärt tillvägagångssätt – in i skolan i Ma’alot och tog 85 israeliska skolbarn som gisslan.

När IDF slutligen tog sig in i byggnaden dödade terroristerna 20 barn.

Terrorattacken genomfördes av Demokratiska Fronten för Palestinas Befrielse – Democratic Front for the Liberation of Palestine (DFLP)

Fem dagar senare sade den israeliska premiärministern Golda Meir inför knesset:

The martyrs of Ma’alot went to their death for the sake of all of us. They were murdered for our sin in coming to this land, for the sin of the establishment and existence of our State, for the crime of our aspiration to live as a free and sovereign nation. This is Arab terrorism’s reply to the yearning for peace which imbues us. This is the mark of the identity of the moral portrait of the anti-Israel terrorist organizations.