Liberala träskallar

I dagens DN skriver tidningens politiske redaktör Niklas Ekdal en i sanning häpnadsväckande artikel med rubriken ”Det rätta virket”.

Med utgångspunkt från Nelson Mandelas 90-årsdag gör han en betraktelse över hur usel George W Bush är i jämförelse med stora ledare som ”en Mandela, en Havel, en Gandhi, en Churchill, en Rabin, en Bhutto, en Hammarskjöld, till och med en Reagan”.

Det är väl sin sak. Men vad gör Pakistans Benazir Bhutto på listan? ”Stor ledare”, my ass.

Än mer skrattretande blir det när Ekdal citerar ur Bhuttos postuma självbiografi ”Försoning” som enligt honom innehåller de visdomsord ”Bushadministrationen borde ha tagit fasta på den 12 september 2001″:

Islam avvisar etnicitet, hudfärg och kön som en grund för åtskillnad i samhället. Islam förespråkar inte bara tolerans och jämlikhet, utan även demokratiska principer.

Visst. Vi glömmer den utbredda rasismen mot svarta – tänk Darfur exempelvis. Vi glömmer det oförsonliga hatet mellan islams två huvudgrenar shia och sunni – tänk Irak. Vi glömmer förföljelserna mot bahai i Iran. Vi glömmer kvinnoförtrycket, den nära på totala bristen på grundläggande mänskliga fri- och rättigheter i stora delar av den muslimska världen – större delen rentav.

Vi glömmer terrorismen – 11 september, 7 juli.

Så till en annan liberal bastion inom den svenska tidningsvärlden, UNT i Uppsala.

Där hyllades i en ledare nyligen den stora mässan Islam Expo av en ledarskribent som uppenbarligen inte var där, som inte har en aning om vilka arrangörerna var eller de inbjudna gästerna.

Mässan får islam att framstå som en nyanserad och framför allt mångfasetterad religion – en effektiv och föredömlig bild för att förebygga fördomar och bygga broar mellan befolkningsgrupper.

I Times ger någon som faktiskt tycks ha varit på plats – Dean Godson vid tankesmedjan Policy Exchange – en annan bild av tillställningen.

The organisers gave floor space in the exhibition section to the genocidal regime in Sudan (festooned with pictures of happy-looking black Africans) and to the “Cultural Section” of the Iranian Embassy (representing an aspirant genocidal regime) and the Algerian junta (no spring picnic on human rights).

Mångfasetterat var ordet.

Vad den liberala ledarredaktionen i Uppsala heller inte tycks ha snappat är att bakom Islam Expo står personer med nära – för att inte säga symbiotiska – band till radikal islamism i form av Hamas och Muslimska brödraskapet.

Detta var också skälet till att den brittiska regeringen inte ville låta någon representant tala på mässan. Landets förste muslimske minister Shahid Malik skulle hållit ett tal på invigningskvällen men tvingades dra sig ur.

Slöjor och dimma

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Martéus tar upp den i och för sig något suspekta tanken att brist på solljus och därmed D-vitamin orsakar autism vilket då särskilt skulle drabba barn till beslöjade kvinnor.

I debattartikeln i DN står bl a att läsa:

Kombinationen täckande klädsel och mörk hy synes särskilt olycklig, inte minst om personen inte heller äter fet fisk. Vi kan utan vidare förvänta oss att en inte försumbar del av den svenska befolkningen som antingen är mörkhyad eller klär sig i täckande klädsel lider av mer eller mindre svår D-vitaminbrist.

Aj, aj, inte bra. Skulle ju kunna tolkas som att det är dumt med burkini. Skulle kunna uppfattas som utpekande. Eller som Martéus uttrycker saken:

Det är betydligt lättare att säga ”Av med slöjorna!” än ”Förbättra sjukvården för medborgare med icke-europeiskt ursprung”. Då hamnar ju fokus på svenska brister – nämligen etnocentrism och strukturell rasism – snarare än på utländska.

Och svenska brister är det förstås den pålitligt politiskt korrekta Martéus vill fokusera – som Apotekets bristande lagerhållning av D-vitamin:

Det finns som sagt gott om svenska brister att ”avslöja”.

Ja, ständigt denna strukturella diskriminering.

Iran i siktet?

Den israeliske historikern Benny Morris förutspår ett israeliskt militärt anfall mot Irans kärn(vapen)tekniska installationer inom fyra till sju månader.

… and the leaders in Washington and even Tehran should hope that the attack will be successful enough to cause at least a significant delay in the Iranian production schedule, if not complete destruction, of that country’s nuclear program. Because if the attack fails, the Middle East will almost certainly face a nuclear war — either through a subsequent pre-emptive Israeli nuclear strike or a nuclear exchange shortly after Iran gets the bomb.

Massakrer ingen talar om

Den 15 maj 1974 tog sig tre palestinska terrorister utklädda till israeliska soldater – populärt tillvägagångssätt – in i skolan i Ma’alot och tog 85 israeliska skolbarn som gisslan.

När IDF slutligen tog sig in i byggnaden dödade terroristerna 20 barn.

Terrorattacken genomfördes av Demokratiska Fronten för Palestinas Befrielse – Democratic Front for the Liberation of Palestine (DFLP)

Fem dagar senare sade den israeliska premiärministern Golda Meir inför knesset:

The martyrs of Ma’alot went to their death for the sake of all of us. They were murdered for our sin in coming to this land, for the sin of the establishment and existence of our State, for the crime of our aspiration to live as a free and sovereign nation. This is Arab terrorism’s reply to the yearning for peace which imbues us. This is the mark of the identity of the moral portrait of the anti-Israel terrorist organizations.

Varför så besviken, Javier?

EU:s Javier Solana är enligt DN besviken efter lördagens möte med Iran om deras kärn(vapen)tekniska program.

EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana var besviken över att sextetten inte hade fått några ”tydliga svar” vad gäller anrikningen. Ändå sade han sig vara nöjd med samtalen och hoppades att Iran kommer att svara inom några veckor.

Säkert, Javier.

Och alla som väntat sig att stordåd skulle inträffa tack vare att USA nu sänt en representant till ”förhandlingarna” eller vad det nu skall kallas.

Två barnamördare berättar

De har åtminstone en sak gemensamt. De minns inget av sina dåd:

Sedan blev det svart, säger den ene.

Den lilla flickan skrek. Det var första gången vi hörde henne. Det är allt. Jag minns inte något annat, säger den andre.

Fast den ene är bunden av DNA.

Den andre av att den lilla flickans hjärnsubstans återfanns på kolven av hans gevär.

Rawia Morra hyllar en barnamördare

Rawia Morra släpar sin lilla sten till bygget av den libanesiske nationens store hjälte, terroristen och barnamördaren Samir Kuntar.

Några klipp ur hennes text talar sitt eget tydliga språk:

”Araberna kallar honom de arabiska fångarnas furste”

”Det som har sipprat ut från fängelserna är att Samir har växt till sig. En storvuxen man med stora ögon och fast blick”

”Om han ångrat sig? Knappast, verkar det som. Det han lovat från fängelset, sägs det, är att ägna sig åt motståndet resten av sitt liv.”

”Samir al-Quntar kommer nog att spela en stor politsk [sic] roll i Libanon i fortsättningen, oavsett om han har förstått det eller inte.”

”Det som har sipprat ut från israeliska fängelser är att killen är bergfast i sin övertygelse om motståndets nödvändighet när det gäller konflikten med Israel. Han har varit en stor ledare och en inspiratör för alla som träffat honom. Och om arabiska fångar har haft en lika stor dröm om friheten  så har den handlat om att få träffa Samir al-Quntar i fångenskapen.”

Chávez och svensk asylpolitik

Latinowannabee Magnus Linton sätter dumhögern på plats med kulturkoftemässig ackuratess i DN.

De som trott att det skulle finnas några påtagliga åsiktsskillnader mellan exempelvis Brasiliens president Lula da Silva och Venezuelas wannabediktator Hugo Chávez har fattat nada:

Föreställningen om två mot varandra stående vänsterfalanger – en revolutionär och barnslig, en reformistisk och vuxen – har varit de senaste årens mest säljande Latinamerikabild, ritad av näringslivet och kopierad av opinionsbildare.

Huga.

Så hur mycket har då Linton själv fattat? Enligt Linton var anledningen till de sydamerikanska presidenternas toppmöte i förra veckan att ”behandla EU:s skärpta asylregler”. Det hela utmynnade i en av Linton applåderad ”koordinerad motattack på den nya europeiska flyktingpolitiken, främst den föreslagna rätten att fängsla papperslösa”.

Nu är ju papperslösa i praktiken illegala invandrare som, om de över huvud taget sökt asyl, bedömts sakna asylskäl så EU:s diskussion har på denna punkt inget med asylregler att göra. Linton pratar i nattmössan.

I Sverige skall väljarna inte ha synpunkter på asyl- och flyktingpolitik, åtminstone inte om de anser att reglerna eller tillämpningen är för generösa och invandringen orimligt stor. Då är väljarna rasister.

Däremot är det tydligen okej att utländska statschefer har synpunkter i dessa frågor, något slags moralisk vetorätt rentav.

Och hur kan det då komma sig att vi enligt Linton skall bry oss om vad en figur som Hugo Chávez tycker om EU:s och Sveriges lagstiftning? Jo, för han har ”egna erfarenheter av förtryck”.

Att utöva förtryck då, får man förmoda.

För egen del tycker jag att Chávez inte är någon förebild. Men smaken är ju som baken.

Hello world! Hej världen!

This is my first post. Detta är min första post.