Latinowannabee Magnus Linton sätter dumhögern på plats med kulturkoftemässig ackuratess i DN.
De som trott att det skulle finnas några påtagliga åsiktsskillnader mellan exempelvis Brasiliens president Lula da Silva och Venezuelas wannabediktator Hugo Chávez har fattat nada:
Föreställningen om två mot varandra stående vänsterfalanger – en revolutionär och barnslig, en reformistisk och vuxen – har varit de senaste årens mest säljande Latinamerikabild, ritad av näringslivet och kopierad av opinionsbildare.
Huga.
Så hur mycket har då Linton själv fattat? Enligt Linton var anledningen till de sydamerikanska presidenternas toppmöte i förra veckan att ”behandla EU:s skärpta asylregler”. Det hela utmynnade i en av Linton applåderad ”koordinerad motattack på den nya europeiska flyktingpolitiken, främst den föreslagna rätten att fängsla papperslösa”.
Nu är ju papperslösa i praktiken illegala invandrare som, om de över huvud taget sökt asyl, bedömts sakna asylskäl så EU:s diskussion har på denna punkt inget med asylregler att göra. Linton pratar i nattmössan.
I Sverige skall väljarna inte ha synpunkter på asyl- och flyktingpolitik, åtminstone inte om de anser att reglerna eller tillämpningen är för generösa och invandringen orimligt stor. Då är väljarna rasister.
Däremot är det tydligen okej att utländska statschefer har synpunkter i dessa frågor, något slags moralisk vetorätt rentav.
Och hur kan det då komma sig att vi enligt Linton skall bry oss om vad en figur som Hugo Chávez tycker om EU:s och Sveriges lagstiftning? Jo, för han har ”egna erfarenheter av förtryck”.
Att utöva förtryck då, får man förmoda.
För egen del tycker jag att Chávez inte är någon förebild. Men smaken är ju som baken.
