På DN Kultur – var annars – hittade jag denna fullkomligt sanslösa betraktelse av Hans Ruin – som om jag inte fattat helt fel – är professor på Södertörns högskola.
Ruin kölhalar den svenska ”liberala pressen” – tänker han på DN – för att inte avslöja sanningen om det amerikanska presidentvalet: att det står mellan svart eller vitt, mellan Jesusgestalten Obama eller Hin håle själv och hans kvinnliga demondrottning, McCain och Palin.
Ofta, skriver Ruin, ”reflekteras aningslöst den republikanska bilden av hans [Obamas] kampanj som bara en fråga om karisma och hopp.”
Men professor Ruin vet bättre. Han har sett ljuset:
Obamas syfte är att leda själva det politiska samtalet tillbaka till dess substans, att bryta den cyniska intressepolitiken, att återinföra det kloka handlandet, baserat på en föreställning om rättvisa. I sin konkreta politik står han för många bekanta demokratiska frågor, socialpolitiskt förmodligen i höjd med de nya svenska moderaterna.
Kring denna enastående person finns några av de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag. Bakom honom finns en yngre välutbildad multietnisk generation människor med en vilja och en förmåga att göra något åt inte bara USA:s vanskötta ekonomi och sociala infrastruktur, utan också med världen, inte minst med klimatfrågan.
Hör ni änglarna sjunga?
Republikanerna, däremot, är ena riktiga grisar:
Det är en kampanj som avsiktligt lockar fram det sämsta hos medborgarna, deras misstänksamhet, deras rädsla, deras rasism.
Där satt den. Det måste ju vara rasism som gör att inte alla, likt professorn, faller i farstun för Obama.
Kritiskt tänkande är uppenbarligen överflödigt – nej en belastning – för en professor på Södertörn. Och för den som vill skriva på DN Kultur.
