Varför så besviken, Javier?

EU:s Javier Solana är enligt DN besviken efter lördagens möte med Iran om deras kärn(vapen)tekniska program.

EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana var besviken över att sextetten inte hade fått några ”tydliga svar” vad gäller anrikningen. Ändå sade han sig vara nöjd med samtalen och hoppades att Iran kommer att svara inom några veckor.

Säkert, Javier.

Och alla som väntat sig att stordåd skulle inträffa tack vare att USA nu sänt en representant till ”förhandlingarna” eller vad det nu skall kallas.

Två barnamördare berättar

De har åtminstone en sak gemensamt. De minns inget av sina dåd:

Sedan blev det svart, säger den ene.

Den lilla flickan skrek. Det var första gången vi hörde henne. Det är allt. Jag minns inte något annat, säger den andre.

Fast den ene är bunden av DNA.

Den andre av att den lilla flickans hjärnsubstans återfanns på kolven av hans gevär.

Rawia Morra hyllar en barnamördare

Rawia Morra släpar sin lilla sten till bygget av den libanesiske nationens store hjälte, terroristen och barnamördaren Samir Kuntar.

Några klipp ur hennes text talar sitt eget tydliga språk:

”Araberna kallar honom de arabiska fångarnas furste”

”Det som har sipprat ut från fängelserna är att Samir har växt till sig. En storvuxen man med stora ögon och fast blick”

”Om han ångrat sig? Knappast, verkar det som. Det han lovat från fängelset, sägs det, är att ägna sig åt motståndet resten av sitt liv.”

”Samir al-Quntar kommer nog att spela en stor politsk [sic] roll i Libanon i fortsättningen, oavsett om han har förstått det eller inte.”

”Det som har sipprat ut från israeliska fängelser är att killen är bergfast i sin övertygelse om motståndets nödvändighet när det gäller konflikten med Israel. Han har varit en stor ledare och en inspiratör för alla som träffat honom. Och om arabiska fångar har haft en lika stor dröm om friheten  så har den handlat om att få träffa Samir al-Quntar i fångenskapen.”

Chávez och svensk asylpolitik

Latinowannabee Magnus Linton sätter dumhögern på plats med kulturkoftemässig ackuratess i DN.

De som trott att det skulle finnas några påtagliga åsiktsskillnader mellan exempelvis Brasiliens president Lula da Silva och Venezuelas wannabediktator Hugo Chávez har fattat nada:

Föreställningen om två mot varandra stående vänsterfalanger – en revolutionär och barnslig, en reformistisk och vuxen – har varit de senaste årens mest säljande Latinamerikabild, ritad av näringslivet och kopierad av opinionsbildare.

Huga.

Så hur mycket har då Linton själv fattat? Enligt Linton var anledningen till de sydamerikanska presidenternas toppmöte i förra veckan att ”behandla EU:s skärpta asylregler”. Det hela utmynnade i en av Linton applåderad ”koordinerad motattack på den nya europeiska flyktingpolitiken, främst den föreslagna rätten att fängsla papperslösa”.

Nu är ju papperslösa i praktiken illegala invandrare som, om de över huvud taget sökt asyl, bedömts sakna asylskäl så EU:s diskussion har på denna punkt inget med asylregler att göra. Linton pratar i nattmössan.

I Sverige skall väljarna inte ha synpunkter på asyl- och flyktingpolitik, åtminstone inte om de anser att reglerna eller tillämpningen är för generösa och invandringen orimligt stor. Då är väljarna rasister.

Däremot är det tydligen okej att utländska statschefer har synpunkter i dessa frågor, något slags moralisk vetorätt rentav.

Och hur kan det då komma sig att vi enligt Linton skall bry oss om vad en figur som Hugo Chávez tycker om EU:s och Sveriges lagstiftning? Jo, för han har ”egna erfarenheter av förtryck”.

Att utöva förtryck då, får man förmoda.

För egen del tycker jag att Chávez inte är någon förebild. Men smaken är ju som baken.

Hello world! Hej världen!

This is my first post. Detta är min första post.